0

Så kom det då...

...Det där oundvikliga ångestanfallet. Allt som ackumulerats under det senaste året, men som eskalerat på sista tiden. En i familjen mår dåligt, en vän mår dåligt, jobbet skaver i tankarna, flytt som är på G/inte på G, Vikten, Kosten, Ensamheten, Framtiden, Känslor som kommit på sne, vänskaper som har kommit på sne, vänner som man glömt och som har glömt bort mig, Födelsedag snart (30-års kris vid 32?), Hösten, Valet i USA, SD (till er som inte vet så avskyr jag dom. Tro aldrig nått annat. Så fick jag det sagt också. En sak avverkad på listan över saker jag velat ha sagt länge nu), Flyktingar, Krig, Växthuseffekten osv osv....

Detta är det mesta av det som snurrat i tankarna på, ja, det senaste året. Detta är kaoset i skalan. Detta är det som jag aktivt försökt trycka bort i min jakt för att få må bra. Jag har länge funderat över varför jag inte har kunnat sova riktigt i år. Här har jag alla svaren. Detta är det som jag nu inser att jag måste konfrontera, ta tag i.

Nu är det fanimej dags för att se till att få en förändring. Beta av listan, se över det hela, jobba på det som jag kan påverka, och acceptera det jag inte kan påverka. Kan hända att många jobbiga sanningar uppdagas, inte bara för mig men även för andra runtomkring mig, men om det betyder att jag kan sova i lugn och ro så får det fan bli så.

Inre frid är allt som räknas. Att älska mig själv och de rätta personerna i mitt liv. Att se till att leva det liv jag vill leva. Att vara ett med dagen, men se möjligheterna framöver. Processen börjar här och nu!

Nu är hjärtat 50 kg lättare, och skallen är klarare. NU är det verkligen dags för att sova. Gonatt till alla er, min kära familj, mina kära vänner. Vi höres och synes imorrn! :)

Love, Gunn!