...ThisEternalInstant...

...förändringens vindar är alltid svårt. Det är en storm, en resa man måste ta sig igenom för att kunna leva och utvecklas. Just nu befinner jag mig i en sådan storm. En storm som jag måste våga mig igenom för att kunna orka leva med mig själv. Jag slutade jobbet för en månad sen, jag sa upp lägenheten efter julen, och nästa vecka så ska jag flytta ner till Skåne (för den som inte visste)! Det här stället jag har bott på, denna ort som vart mitt hem de senaste år, har fått mig att inse att det mer eller mindre har strypt mig, min vilja att skapa, min vilja att kämpa, min vilja att vara glad, min vilja att få leva helt enkelt. För 3 år sen så fick jag ett ljus i tunneln då jag la av med godis, chips, läsk, skräpmat och sånt och började motionera och träna. Det lärde mig att jag visst kunde säga att det var nog, att det hela var tvunget att få ett stopp. Jag lärde mig att jag är värd så mycket mer. Allt detta har fått mig att inse att om jag kunde göra allt det här, ändra mitt liv så totalt, så kan jag banne mig förändra den delen av livet som tyngt ner mitt sinne så mycket de senaste åren. Jag lärde mig att kunna säga "Nog nu" och ta de där stegen jag aldrig trodde mig kunna ta. Klart är det skrämmande att kasta sig ut i det hela. Jag har den senaste månaden slagits mot mina demoner, mina tankar, men detta steg jag har tagit har varit för mitt eget bästa. Det har varit, som sagt, för att jag ska kunna se mig själv i spegeln ett par år framöver och kunna säga till mig själv att "Jag vågade! Jag är värd så mycket mer än det liv jag levt!". Om priset för detta är lite oro och ångest så är det ett pris jag gärna betalar! Det kommer bli bra i slutändan! Det är nått jag sagt till mig själv de senaste 3 åren, och det kommer jag fortsätta säga.

Livet är en resa. Nu tar jag nästa hållplats, nästa ort på vägen. Kanske gillar jag det där, kanske inte, men jag tar resan framåt. Jag vågar! Jag väljer livet!

Over and out! =)