En tanke...
...kröp in i skallen och planterade ett frö. Det är en period just nu av en väldigt massa starka känslor. Främst goda och härliga för att man lyckats gå ner ännu mer under semestern =) 4 kg - är inget dåligt resultat då de flesta nästan alltid går upp då. Det ger en en helt annan känsla i kroppen som bara utstrålar glädje så fort jag tänker på det. Lyckats gå ner 10 kg sen i våras. Stolt över mig själv, men inte på något sätt klar. Det är en lång väg att gå, men nu har jag iaf tagit mig en bra bit in på vägen =)
Det som däremot lägger en viss slöja av nedstämdhet är just den tanken som planterade frö't. Det handlar om mina känslor tagna ifrån hjärtat som det var i våras och lite i början på sommaren. Det känns så enkelt, jag vet vad jag bör och inte bör göra, men ändå så händer det att tankarna och känslorna flyger iväg. Jag har lärt mig att trycka undan det negativa med hela situationen genom att på nått vis försöka leda känslorna från negativt till positivt, till nånting som som kanske när istället för att förstöra/förvränga. Men ibland så tappar jag kontrollen och då sitter jag här och känner en viss ånger. Varför man inte säger vad man känner utan måste väva in det i osanningar. Allt för att man är rädd för vad som ska hända om sanningen kommer ut, speciellt nu när situationen är som den är. Jag kan inte styra andras känslor, och framförallt inte mina egna, men ibland önskar jag att det vore så, åtminstone gällande mig själv. Det är då man önskar lite att man kunde förvandla sig till en sten och bara stå emot trycket. Glömma bort allt en stund liksom...
Sådär, fått skriva av mig nu. Känns genast bättre. Bloggen är bra på det sättet. Man får ur sig sakerna. Även om situationen inte har förändrats så har jag ändå mycket positivt och tänka på, då framförallt mig själv och hur jag kommit framåt med mig själv sista 3 månaderna. Det är en lång väg att gå, det visste jag redan då. Man ramlar ner ett par gånger i dikena jämte vägen. Så länge man inte ger upp bara. Det finns bara en väg, och den går framåt! The long and winding road, so to speak! Allt för att man ska bli en bättre person gentemot sig själv! Allt för att man ska lära sig älska sig själv! Och fixar jag det? Jag tror banne mig det! Så länge jag är förberedd på att sådana här stunder kan komma då man är svag. Men det måste man få vara ibland...
Nåja, nog om allt detta nu. Jag är jag, och jag börjar banne mig älska mig själv, och det ska inga känslor få förstöra! Så de så!
Hoppas ni alla slipper hjärn och hjärtspöken, och kommer dom så rekommenderar jag er att kväva dom med lycka och kärlek!
Tjoflöjt så länge :)
Det som däremot lägger en viss slöja av nedstämdhet är just den tanken som planterade frö't. Det handlar om mina känslor tagna ifrån hjärtat som det var i våras och lite i början på sommaren. Det känns så enkelt, jag vet vad jag bör och inte bör göra, men ändå så händer det att tankarna och känslorna flyger iväg. Jag har lärt mig att trycka undan det negativa med hela situationen genom att på nått vis försöka leda känslorna från negativt till positivt, till nånting som som kanske när istället för att förstöra/förvränga. Men ibland så tappar jag kontrollen och då sitter jag här och känner en viss ånger. Varför man inte säger vad man känner utan måste väva in det i osanningar. Allt för att man är rädd för vad som ska hända om sanningen kommer ut, speciellt nu när situationen är som den är. Jag kan inte styra andras känslor, och framförallt inte mina egna, men ibland önskar jag att det vore så, åtminstone gällande mig själv. Det är då man önskar lite att man kunde förvandla sig till en sten och bara stå emot trycket. Glömma bort allt en stund liksom...
Sådär, fått skriva av mig nu. Känns genast bättre. Bloggen är bra på det sättet. Man får ur sig sakerna. Även om situationen inte har förändrats så har jag ändå mycket positivt och tänka på, då framförallt mig själv och hur jag kommit framåt med mig själv sista 3 månaderna. Det är en lång väg att gå, det visste jag redan då. Man ramlar ner ett par gånger i dikena jämte vägen. Så länge man inte ger upp bara. Det finns bara en väg, och den går framåt! The long and winding road, so to speak! Allt för att man ska bli en bättre person gentemot sig själv! Allt för att man ska lära sig älska sig själv! Och fixar jag det? Jag tror banne mig det! Så länge jag är förberedd på att sådana här stunder kan komma då man är svag. Men det måste man få vara ibland...
Nåja, nog om allt detta nu. Jag är jag, och jag börjar banne mig älska mig själv, och det ska inga känslor få förstöra! Så de så!
Hoppas ni alla slipper hjärn och hjärtspöken, och kommer dom så rekommenderar jag er att kväva dom med lycka och kärlek!
Tjoflöjt så länge :)
Älskar dig min braiga bror! Och snart blir du farbror igen och jag blir faster igen! För det är helt crazy. Inte många dagar kvar nu tror jag!
Jag är mycket stolt över dig och dina framgångar, du är för djävla bra!