0

Heart overload...

...är lite av vad som upplevs just nu. Mitt hjärta vill så mycket, men vad göra när man inte får ut det. Jag vill säga så mycket, jag vill visa så mycket, men det känns som att man bara står å stampar på samma ställe. Jag känner att jag hålls tillbaks av mina tvivel, är det verkligen då man känner nått? Eller ska jag bara ge upp å gå vidare. Hålla det vid en känsla förlorad, som så många gånger förut. Kanske är man för osäker på sig själv fortfarande. Kan jag visa vad jag känner utan att egentligen känna mig själv helt å hållet? En karta hade vart bra nu. En karta över vart man ska ta vägen. En karta som visar närmsta vägen överhuvudtaget. Jag tar vilka promenader som helst för att komma dit å finna ett svar. På hur jag känner, på hur hon känner, på vart hela min värld är på väg...

Det är jobbigt.
Just här.
Just nu.

Får söka frid i att livet ändå behandlar en väl just nu. Kanske är det jag som överanalyserar, som vanligt. Nån gång måste jag fanimej lära mig...