Tar ett andetag...
...och trycker bort tankarna som just nu invaderade hjärnan och påverkade hjärtat. Det är farligt att känna för nån annan just nu när man ska lära känna och kunna älska sig själv. Man kan lätt vandra från stigen och gå vilse i den stora skog som kallas Kärlek. Det har varit en skön vecka då man kunnat se känslorna på håll och ändå kunna hantera det. Jag vill gärna hålla dom där ett tag till så att jag inte faller samman igen och låter den där jobbiga känslan av maktlöshet infinna sig. För det är vad kärlek är. Det är maktlöshet. Man kan inte styra det, inte helt och hållet. Inte i mig, och framförallt inte i henne. Sen får man kanske inte stanna på den säkra stigen för länge heller. Man måste våga sig ut för att kunna hitta nya stigar och vägar, men då vill jag veta själv vem jag är och hur väl jag känner mig, och framförallt vill jag vara lycklig. Det är nog verkligen som det sägs "Kan man inte älska sig själv, hur ska man då kunna älska någon annan?" så det är bara att köra på som jag gjort sista veckan: Se till mig själv och vad jag mår bra av! En vecka utan det jag mådde dåligt av. Det ska bara gå framåt! Det finns ingen annan väg...
Nog om det nu. Skönt å få skriva av sig, as always :) Ibland bara måste man få låta sig själv falla litegranna för att inte göra sig själv galen. En dag kvar, sen slår minisemestern sitt grepp i en. Det ska bli kul, det ska bli härligt, det ska bli en utmaning! Det ser jag fram emot =) Det får jag hålla ögonen på.
Oh, och ett grattis ännu en gång te världens bästa far =) Du är bäst!
Tack och Gonatt för min del,
Tjoflöjt!
Nog om det nu. Skönt å få skriva av sig, as always :) Ibland bara måste man få låta sig själv falla litegranna för att inte göra sig själv galen. En dag kvar, sen slår minisemestern sitt grepp i en. Det ska bli kul, det ska bli härligt, det ska bli en utmaning! Det ser jag fram emot =) Det får jag hålla ögonen på.
Oh, och ett grattis ännu en gång te världens bästa far =) Du är bäst!
Tack och Gonatt för min del,
Tjoflöjt!